Poesihörnan

ogonblick-64x64

Ett ögonblick

Av Anders P 



den sene
nattvandraren
och den tidiga
morgonflanören

möts i det
sparsamma ljuset
innan solen ännu
når över horisonten

dagar sammanblandas
utan hänsyn till noteringar
i agendor och protokoll

strukturer faller isär
imperier vittrar sakta

datumgränsen
betyder
i förhållande till
detta ögonblick

ingenting

 

 

 
Arbete-63x63I SELEN IGEN
(fritt efter Dan Andersson)
 
Hej och hå, kära vännen, snart så friskar nordanvinden,
snart ska vidderna förmörkas och din svedda hud bli grå.
Har du torkat dina saltstänk ur ett sommarhav från kinden,
har du samlat din smutstvätt, så sjung hej och hå!
 
Hej och hå, kära vännen, har du oläst lämnat boken,
medan själv du klätt sig sagorikt i drömmens paletå,
tills den av din sommarvikt den brustit, fala hängmattskroken,
 och fått ändan att blåna, så sjung hej och hå!
 
Har du låtit ekan glida och sett silvrigt snabba mörten
flykta bort att bli den gädda som du aldrig lyckats få?
Har du gett en bitter avskedskyss till heta sommarflörten,
så förhärda ditt hjärta och sjung hej och hå!
 
Hej och hå, har du sett, hur dessa lättjefulla dagar
brått har fångats av din klocka för att aldrig stilla stå?
Har du sett dem likt en golfboll slungas över gröna hagar
ack, så fjärran från greenen, så sjung hej och hå!
 
Snart så sitter du i selen med din arbetssvett i pannan
för att göra det du ständigt i din vardag vill försmå.
Gör det glatt, ty förrn du anar har du ersatts av en annan,
så lägg prillan till tanden och sjung hej och hå! 

Gertie Lux

 

bonus-62x62Inkomstskillnaderna i vårt land

har aldrig varit så stora som nu.

 

Vad är stjärnerikets mängd,

vad är evighetens längd

mot de svindlande belopp,

som i bonusvärldens topp

mången hand syns vilja ta,

när en stor man så vill ha.

 

Tänk att vaggas  ljuvt i gull

för en häftig bonus skull!

Tänk att sova i sin säng

på madrass av gyllenpeng

och få värma sig till tröst

med en päls, när det blir höst.

 

Sen mot himlens vida rund

får man grunna någon stund

på den rikedomens halt

och hur man gör av med allt.

För så kort som livet är

blir det nog en del besvär.

Gertie Lux
 
kristaller50p
DeJaVy

Ante Nyström  



Natten var kall, ja kölden var hård,
Vintern var mörk och sträng
Stationen låg öde när du tog mig i din vård
Du sa du skulle ta mig till en säng

Allt var så tyst där vi vandrade fram
Mot Järnvägshotellets entré
Gatan låg tom och gapande stum
Ett skrik kunde jag förnimma, ja nästan se

En kråka flög skrämd upp emot skyn
Och bort över taken och betongen
Långsamt nästan stilla knottrade sig hyn
fingrarna frös fast vid strängarna och sången

Men vart tar vi vägen när vägen tar slut
Och valet och tvekan oss tär
Ska vi flyta omkring i vår egen värld
Vart den än bär…

Hotellet var skönt men är ett minne blott
Efter tiden vi spenderat där
Som alltid i leken jag borde förstått –
man lever så länge man lär

Var är du som fann mig här på station
När jag spelade en frusen melodi
Var är du som gav mig hela din passion
Men som lämnade mig just som jag blev fri

Åh, min älskade, vad tiden är svår
Jag saknar den goda feen
Var är hon nu när jag lever som på bår
Som om jag gick direkt på mina knän

Men hur ska vi finna tiden när tiden är slut
Och längtan och plågan oss stör
Spelar det nån roll vart vi än går
Eller vad vi gör…

Jag söker och söker och kanske ska jag finna
En strimma av hopp någonstans
För en kort sejour var vi man och kvinna
Medan kärleken förlorades och vanns

Ja, man vet vad man har men aldrig vad man får
Det röda kan mycket väl bli svart
”Sträck ut din hand, jag tror att vi når…”
Ändå når vi kanske aldrig nånvart

Fast himlen är mörk, ja blånande grå,
Och skriket dröjer sig dallrande kvar
Skimrar stationen i rosenröttsblå,
Så jag fattar var jag är men inte var jag var…

Men vart tar vi vägen när vägen tar slut
Och ljuset och värmen är här
Vi ska bara se framåt –
 in i var dimension
In i nuets sfär!